383 motorn introducerades som RB (Raised Block) med wedge design 1959. Den hade då ett borr på 4,03 tum (102,4mm). Alla RB motorer hade ett slag på 3,75 tum (95,3mm). Med dubbla fyrportare bromsade den 345 hästar vid 5000 rpm och gav ett vridmoment på 568 Nm vid 3600 rpm.
Nästa år, 1960, introducerade Chrysler 383:an med ett vilt gjutet aluminium "ram induction". Även detta med dubbla fyrportare, men de var placerade på var sin yttersida av motorn. De fyllde ett plenum under varje förgasare som hade två siames-rör som gick över ventilkåporna till topplocket på motstående sida av motorn. Det fanns både long och short ram insug men endast long ram gjordes för vanliga bilar. Short ram insugen var sällsynta och gick endast att få tag på via Mopar parts department.
Faktiskt var det så att både long ram och short ram har identiska yttermått, men de skiljer sig invändigt. I long ram insugen går skiljeväggen mellan rören hela vägen ifrån plenumet under förgasaren till topplockets yta. På short ram börjar skiljeväggen endast 10 1/2 tum från topplockets yta. Long ram versionen var bättre på lägre varv medan short ram var bättre på högre varv. Med andra ord, long ram var designat för gatbruk medan short ram var designat för strippen. Short ram insugen hjälpte Dodge och Plymouth i stock car tävlingarna så Plymouth vann 8 tävlingar och Dodge en tävling på the Grand National circuit 1960.
En 383 med long ram insug bromsade 330 hästar vid 4800 rpm och gav 622 Nm vid 2800 rpm. Med short ram insug bromsade den 340 hästar vid 5000 rpm och gav 595 Nm vid 2800 rpm. Detta färska insugssystem på 383:orna såldes även år 1961, men ströks sedan i slutet av det modellåret.
1960 ändrades borr och slag på 383:orna till borr 4,25 tum (108mm) och slag 3,38 tum (86mm), de gjordes alltså som B motorer (low block). Enligt Chrysler var den starkaste 383 det året den som kom med de berömda 300J topparna och hade dubbla fyrportare vilken bromsade 343 hästar vid 5000 rpm. Denna sällsynta motor var en av de starkaste 383:orna som någonsin byggts. En mer praktisk tvåports 383:a med 10,0:1 i kompressionsförhållande bromsade 305 hästar vid 4600 rpm och gav 555 Nm vid 2400 rpm.
1963 fanns det 3 högprestanda 383:or att välja mellan. Först en enkel fyrportare med 10,0 i kompressionsförhållande som bromsade 330 hästar vid 4600 rpm. Vridet var 575Nm vid 2800 rpm. Nästa var en 383:a med något högre kompressionsförhållande 10,1:1 och med en fyrportare bromsade den 360 hästar och hade ett vrid på 636Nm vid 3200 rpm. Topp modellen av 383:orna var den med dubbla fyrportare med sänkt kompressionsförhållande till 9,6:1. Den bromsade 390 hästar och hade ett vrid på 656Nm vid 3600 rpm.
1968 bromsade 383:an 330 hästar vid 5000 rpm och vridet var då 575 Nm vid 3200 rpm. Kompressionsförhållandet var 10,0:1. Luftrenaren var odämpad och motorn hade ett dubbeltavgassytem. Den kraftigaste 383:an det året var en special motor utvecklad eklusivt för Plymouth Roadrunner och Dodge's motsvarighet Coronet Super Bee. Chrysler ökade effekten på denna 383:a genom att skruva på de högprestanda delar som tagits fram för 440 motorn som användes i Plymouth GTX och Dodge Coronet R/T, vilka introducerades 1967.
Dessa högprestanda delar bestod av omarbetade toppar vilka hade större avgasventiler (från 1,60 till 1,74 tum), och förändrade portar. Heavy-duty ventilfjädrar och vipparmarna varförändrade. Kamaxeln från 440 motorn användes också. På toppen av motorn satt en Carter AVS fyrportare och ett nytt två plans insug. Luftrenaren var odämpad och givetvis satt det ett dubbelt avgassystem efter motorn. Effektuppgifterna för denna 383:a var ganska måttligt angivna, 335 hästar vid 5200 rpm och ett vrid på 575 Nm vid 3400 rpm.
I fullständigt standardutförande var denna motor kapabel att skicka en Roadrunner eller en Coronet Super Bee förbi kvartsmilens fotoceller med en hastighet på nära 160 km/h med en tid mellan 14 och 15 sekunder. Denna motor fanns oförändrad även 1969.
1970, fick alla tre 383:orna lägre kompressionsförhållande. Tvåportarn fick nu 8,7:1, men lämnade ändå 290 hästar vid 4400 rpm. De två högprestanda 383:orna hade nu ett kompressionsförhållande på 9,5:1. Hästkrafterna och vridmomentet lämnades oförändrade i alla fall. 335 hästars 383:an fick en Holley fyrportare istället för Carter AVS.
1971, försvann högprestanda 383:an, Både tvåportaren och fyrportaren fick kompressionsförhållandet sänkt till 8,5:1. Tvåportaren bromsade nu 275 hästar vid 4400 rpm och hade ett vrid på 507 Nm vid 2800 rpm. Fyrportaren bromsade 300 hästar vid 4800 rpm och gav ett vrid på 555 Nm vid 3400 rpm.
1972 ersattes 383 motorn av 400:an vilken vi kanske får anledning att återkomma till lite senare.